Skanörs Kyrka

Skanörs kyrka är helgad åt S:t Olof.

Redan vid 1200-talets början måste Skanör ha haft en viss betydelse, även om den inte nämns som handelsplats och fiskeläge förrän senare under samma sekel. Under seklets första del började man uppföra den östra hälften av långhuset i den nuvarande församlingskyrkan. Spår efter en tidigare kyrka - kanske redan från 1100-talet - har emellertid hittats vid en mindre arkeologisk undersökning invid kyrkans norra mur. Vid 1300-talet förlängdes kyrkan västerut och då byggdes också tornet på södra sidan där de båda klockorna hänger i den översta våningen. Under 1400-talet revs det ursprungliga, mindre koret och det nuvarande började uppföras med sina höga, vackra valv och höga, gotiska fönster. Samtidigt fick kyrkan under korgolvet en treskeppig krypta eller ett gravkor med enkla tunnvalv. Kryptans golv är till stora delar täckt med gravstenar, som dock är betydligt yngre. Skanörs kyrka, Lunds domkyrka och kyrkorna i V.Ingelstad och Dalby är de enda skånska kyrkor som har krypta. Korets tillkomsttid har kunnat dateras genom en av de tre träplaketterna i valvens skärningspunkter. I koret reser sig ett dominerande renässansaltare - ett baldakinaltare - daterat till 1604, troligen tillverkat av Daniel Tomisen i Malmö. Altaret har tidigare haft betydligt kraftigare färger, det fick sina nuvarande ljusa färger vid en ommålning 1762 av Malmömålaren Håhl. Predikstolen från 1600-talet blev även den ommålad 1762, etthundratrettio år senare blev den helt befriad från färg. Samma befrielse från färg drabbade klockarebänken och prästbänken (1600-tal). Även en korstol, sammansatt på 1580-talet av korstolsdelar från 1300-talet, pryder koret. I triumfbågen hänger ett senmedeltida krucifix med stöd av en tvärbjälke. Även detta blev ommålat år 1762, men i likhet med altaret besparades det den omilda "renoveringen" som en del andra inventarier utsattes för under 1890-talet. Vissa forskare har velat hänföra dopfunten till 1100-talet, men troligen anskaffades den först vid slutet av 1300-talet. Över portalen mellan långhuset och tornrummet hänger resterna av vad som sannolikt varit en altartavla - en triptyk - från ca 1525. Mitt delen visar bilder av S:t Olof, omgiven av S:ta Gertrud och S:t Göran. Tavlorna har under en period använts som antemensale och då skurits av för att passa till altarbordets mått. När kyrkans interiör renoverades vid slutet av förra seklet bröts den gamla golvbeläggningen av kvadratiska tegelplattor upp. De många gravstenarna, den äldsta läsbara är från 1377, lyftes ut och sattes utmed kyrkans yttermurar. Under dessa stenar har tidigare vilat kvarlevorna av handelsmän, fiskare och fogdar som mött döden långt från sina hemorter under Hansatiden liksom sjömän, borgare, präster och borgmästare från den egna staden. Stenarna har senare åter tagits ner i samband med yttre restaureringsarbeten på kyrkan och förvaras nu i kryptan. På 40-talet återfick kyrkan ett tegelgolv.

This place does not seems to have a official hashtag yet.